Exceptionellt oäventyrlig

Det finns en tydlig förväntan i alla frågor som berör sommaren. I varje ”och hur var semestern då?” finns en antydan att man som tillfrågad borde kunna ge en något så när spännande redovisning om en eller flera unika sommartillställningar som visat sig vara upplyftande och/eller livsförändrande. På grund av förväntan att man ska ha upplevt sin livs sommar finns det därför ingen besvikelse jämförbar med den en riktig sommar-entusiast uppvisar när man som tillfrågad förklarar att ingenting hänt. Att månad efter månad slösats bort på en trött tv-tablå och kanske en eller annan halvokej pocket.

Människor blir nämligen ledsna när de upptäcker att det finns personer i deras närhet som inte lever livet. Tiden man har på jorden är trots allt väldigt kort och antalet riktiga soltimmar är ännu färre. Alla som kan tänka rationellt borde därför alltid försöka maximera sina upplevelser och sin lycka när man väl har chansen, eller hur?

Nja, kanske ändå inte. Det finns ingenting jag avskyr mer än ett superspäckat schema. Att komma från en ledighet utan att känna sig utvilad är min mardröm och jag är en stark förespråkare av att göra ingenting. Det finns dock en fin gräns mellan att njuta av det enkla och att slösa bort sin tid, och den gränsen passerades i mitt fall tyvärr redan i början av sommaren. Att vara pank och av naturen exceptionellt oäventyrlig tycks vara avgörande för antalet genomförda aktiviteter. Och trots att jag hellre sitter under min metaforiska korkek och luktar på blommor, än turnerar Sveriges alla musikfestivaler i ett par illasittande jeansshorts, kan jag inte låta bli att tänka på att jag kanske kunde haft det lite roligare.

Om mindre än en vecka tar dock mitt fripass från ansvar slut. Då förväntas jag börja leva efter någon typ av rutiner igen och till och med socialisera med nya människor. Trots att jag egentligen längtar efter att börja känna mig produktiv igen känns det samtidigt onekligen motigt att avsluta en närmare tre månader lång exil. Det är verkligen paradoxalt. Men jag vet att jag i slutändan kommer att lämna behöva hemmets trygga vrår och även gilla det. Det är dags att satsa lite och vem vet? Kanske att jag hittar en ny vän i någon som också suttit stilla framför sin tv hela sommaren och följt gamla Top Model-repriser i brist på andra fantastiska planer.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Ord

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s