Klädbestyr

Jag är onekligen sugen på att kommentera denna klädstorm som Bloggkommentatorerna tar upp. Då jag dock inte har instagram, eftersom jag uppenbarligen inte hänger med i svängarna, och därför inte kan kolla upp vad de upprörda läsarna egentligen är upprörda över, känns det som att jag borde låta bli. Men, jag kan väl säga att om upprördheten grundar sig i att två unga tjejer, som båda är intresserade av mode, väljer liknande partyblåsor och samma nyans av läppstift tycker jag kanske inte jag som läsare har en riktig anledning att känna mig djupt kränkt.

Men det där med kläder är förstås känsligt. Den här veckan har jag själv faktiskt haft en helt annorlunda kontakt med min garderob än vad jag vanligtvis har, vilket har fått känslorna för outfit-bloggandet att spira.

Måndag: Inviger mina fin-fina kängor på morgonen, som efter drygt tio minuters användning ger mig allvarliga skavsår. Kravlar mig till stationen för att köpa skavsårplåster och tvingas åla mig ur mina strumpbyxor när jag sitter på tåget för en lyckad applicering. Tar beslutet att inte sätta på mig strumbyxorna igen och går barbent i en kjol som jag upplever knappt täcker rumpan. Är övertygad att alla stirrar på mig i någon typ av skräckblandad förtjusning.

Tisdag: Fortsätter ha mina skor, som nu definitivt försvårar min framkomst. Eftersom jag har tid på mig tillåter jag mig att promenera en sträcka, som vanligtvis tar under 20 minuter, på närmare en timme. Försöker intala mig själv att mitt beteende inte är löjligt, utan att jag snarare verkligen insuper min närmiljö och övar mig på att flanera.

Torsdag: Klär mig lätt på grund av prognoser om varm dag, trots att det visar sig vara rena rama minusgrader. Blir så desperat av kylan att jag gick in i ett köpcenter och investerade i ett par leggings att slänga på mig som långkallingar. Kommer självfallet ut till lysande solsken och värmebölja. Svär på att jag lyckats passera alla fyra årstider inom loppet av två timmar.

Dagens dag: Är nere på mina sista rena trosor, vilket är ett par spetstrosor som är lite för små. Det dröjer inte länge förrän de skär in i huden så att det verkligen känns och gör mig en blom-mönstrad skinka rikare. Däremot varken förfryser jag eller svettas bort, vilket i sig är en bedrift.

Så ja, även om mina klädbestyr i första hand har handlat om det rent praktiska, känner jag faktiskt att jag nu kan sympatisera med de som känner väldigt starkt för kläder. Jag vet i alla fall att jag har ett och annat starkt ord som jag skulle kunna tänka mig att använda när det kommer till ämnet.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Individen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s