Det påstås ofta att romantik är någonting som med tiden försvinner från ett förhållande. Men det finns självfallet undantag.
Tidpunkt: Mellan ett och ett och halvt år sen. Jag och Mörten diskuterar gener.
Mörten: Jag tror verkligen att vi skulle kunna få världens sötaste barn.
Jag: Ja, OM vi skulle få barn tror jag säkert att våra hypotetiska barn skulle vara väldigt fina.
Mörten: Jamen jag tror verkligen det, för både du och jag är snygga. Tyvärr har du ju bruna ögon.
Jag: … tyvärr?
Mörten: … jag kommer att få ångra det där väldigt länge va?
Jag: Väldigt, väldigt länge.
Hm, ok, vi kanske inte alls är något undantagsfall. Men tillsammans är vi i vart fall fortfarande. Och jag har fått det bekräftat för mig att jag väldigt vackra, bruna ögon. Faktiskt.
Haha, stackarn!
Haha EXAKT den där konversationen har jag haft med min sambo också. Fast i det här fallet var det det omvända och han som har bruna ögon. Ett svek som aldrig glöms, så att säga.
Det följer med oss i graaaaaaven!