Vardags-OCD

Jag är på väg i godan ro från universitetet. Det är då Tanken dyker upp.

– Var har du lagt din dator?

– Eh, den ligger i ryggsäcken, tänker jag tillbaka. Jag känner tyngden mot ryggen.

– Ja … fast är du verkligen säker? Du kanske trots allt glömde den?

– Fast jag packade ju ner den. Det vet jag bestämt.

– Ja … men det skadar inte att kolla igen, eller hur?

Så då gör jag det. Och visst ligger datorn där, precis som jag visste. Fast jag blev lite osäker där ett tag. Så jag sätter på mig ryggsäcken igen. Och efter ett tag måste jag titta, IGEN, om laptopen fortfarande ligger där den ska.

En annan med tvångstankar

 

Jag har flera sådana här härliga OCD-stunder i min vardag, gärna ett par per dag. Innan jag går och lägger mig kollar jag vid upprepade tillfällen att ytterdörren är låst. Min favorit är annars att jag alltid måste kolla att mitt busskort + mobil ligger där de ska i bröstfickorna på min jacka, vilket jag misstänker uppfattas som att jag har någon typ av besatthet vid att röra vid mig själv. Fast om man nu väl har bröst så kan man ju faktiskt passa på och påminna sig själv och allmänheten om detta fantastiska påfund.

Annonser

8 kommentarer

Filed under Individen

8 responses to “Vardags-OCD

  1. Det är iallafall den ”bra” versionen av OCD istället för såna där onödiga saker! Någon slags tröst? Jag känner efter en miljon gånger på fickan så att jag har telefonen och mp3spelaren till jobbet också, spelar ingen roll hur långt jag har kommit, jag måste känna efter ändå. Men liksom, är jag redan på jobbet så är det ju försent om det skulle ha glömts något? Det har tydligen ingen betydelse för min hjärna.

    • Ja, det är onekligen en fluff-version, om man ens kan överdriva så mycket egentligen. Men är det inte lite lustigt att man håller på så överhuvudtaget? Det är ju som du skriver om mp3:n, att man försöker resonera med sig själv men fortsätter ändå. Mycket underligt, men i mitt fall tycker jag att det mest är underhållande.

  2. Helt vanlig vardag x) Och när mobilen råkar hamna i höger ficka istället för vänster, då är det riktig panik.

  3. Haha. Själv är det spisen jag hakar upp mig på. Och tända ljus. Eftersom jag glömt dem vid ett och annat tillfälle. Usch! Jag är helt enkelt inte van vid att bo i en lägenhet där allt inte finns inom ett i samma lilla rum (bodde i en källarlght innan) Nu har jag plötsligt en hall och ett kök också. Mycket lättare att råka gå ut ur rummet och plötsligt glömma vattnet som kokar på spisen då..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s