”Jag önskar mig varma strumpor och kanske en och annan bok.” Det är mitt standardsvar när någon frågar efter mina presentpreferenser. Det här året blev det mest hårda paket när det väl begav sig men lika glad är jag för det. Mina tår må ha en en lätt blåaktig ton på grund av bristen på kvalitetsstrumpor, men herregud, man har ju så många ändå så det går väl an att offra ett par.
Det skrämmer mig något att jag har fått ett av Mo Yans verk. Det kändes väldigt vuxet att få ställa in den i bokhyllan. Har hittills inte läst så många nobelpristagare, så vi får se när jag lyckas ta mig igenom Yimen Nao och hans sju liv. Det är med något liknande skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot att läsa Rowlings senaste: om den är så dålig som många säger vill jag allt komma fram till det själv!
Slutligen fick jag även ett presentkort på ”en och annan bok av tegelstensmodell” av föräldrarna. Detta översätts i lekmannatermer till kurslitteratur. Eftersom mina föräldrar är så finurliga hade slagit in detta presentkort tillsammans med en riktig, sjuhelvetesjävla tung, tegelsten. Och ja, jag tyckte att det var kul, men det kan förstås bero på mitt ursprung.
Den stora ovissheten 
Jag bad om biobiljetter och en burk att göra groddar i, till min födelsedag. Tänkte att det skulle vara världens enklaste presenter.. Men konstigt nog fick jag inget av dem. Blev liite besviken faktiskt
Det där med en tegelsten i present. Älskar idén. Visar ju på vilken humor dina föräldrar har. I Like!
Det är konstigt det där, men samtidigt blir man ju ändå extra glad när man får en present när någon tänkt till. Annars blir det lite beställningslista (även om det finns en mening med det, för man vill ju ha det man önskar sig). Jag blev i alla fall väldigt glad för tegelstenen. Men den får gärna bo utomhus, för min del 😉
Jo, när man får nåt som de andra faktiskt valt ut speciellt till en själv, det är ju lite fint. Doftljus och mozartkulor känns dock inte som världens genomtänkta presenter, haha