Det perfekta hemmet, det perfekta livet

I dag har jag burit och packat, fixat och donat. Tillsammans med familjen, morbror och ett par kusiner har jag vänt upp och ner på en ren förvaringsplats för att försöka skapa en trivsam och säljbar lägenhet. Mormor ska nämligen flytta.

Även om vi burit tungt försöker alla att vara glada. Men väl utom hörhåll för mormor så låter samtalen annorlunda. Det viskas att det här inte kommer att fungera. Varför flytta till en ny lägenhet när hon inte klarar av att vara själv ens en timme? Vad hjälper en ny utsikt mot paranoia och ren skräck?

Alla håller med, men vi fortsätter ändå att packa. Vi måste försöka. Vi måste tro att det kan bli bättre.

Det är tunt med övertygelse för min del. Men visst försöker jag som alla andra och visst hjälper jag till så gott som det går. Jag säger också att det nya boendet är fint. Ändå vet jag att det inte kommer dröja länge innan hon ringer för att panikslaget berätta om nya skuggor.

Oavsett var mormor är kommer hon fortfarande att se saker.
Hon kommer aldrig sluta att vara rädd.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Ord

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s