Teaterdivan

Biebz

I mitten av november arbetade jag och min bror Napoleon på invigningen av ett nytt kulturhus och bibliotek. Jag stod mest i köket och såg därför inte så fasligt mycket av själva programmet, men enligt Napoleon, som var allmän springpojke, var det väldigt lyckat. Alla artister som var där och gigade var både glada och lätta att ha att göra med. Ja, alla utom Teaterdivan, förstås.

Teaterdivan är en kvinna i sina bästa år. En gång gjorde hon kanske film, men ingen kan längre säga vad hon medverkade i. Hennes allra största passion är att stå på scen, då hon helst av allt häcklar jämnåriga nästan-pensionärer för deras klimakteriebesvär och opassande beroende av leopardmönstrade kläder. Teaterdivan anser sig vara lite bättre än alla andra och har ett enormt behov att bevisa detta.

”Jag gör egentligen inte sådana här gratisarrangemang. Publiken måste veta att man har ett värde” säger Teaterdivan till Napoleon. Han nickar och går därifrån. Och visst säger han, när vi tar en gemensam paus, visst ska man kunna tjäna pengar inom kultursektorn, men hon fick ju faktiskt betalt. Det var bara det att det var kommunen som betalade, så att publiken fick gå helt gratis.

Teaterdivan tror sig äga världen. ”Jag är bra på allting” säger hon samtidigt som hon beskådar sin decimeterhöga tupering. ”Det finns ingenting jag inte vet”.

Men Teaterdivan har faktiskt fel. Hon vet inte allt.
Självdistans tycks hon i alla fall inte vara bekant med.

 

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Ord

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s