Fiktiva förälskelser

När jag gick i grundskolan så var jag i långa perioder förälskad i helt fiktiva personer. Det kan tyckas vara lite obehagligt, men det hade onekligen sina fördelar: exempelvis skulle aldrig en påhittad karaktär i en tv-serie säga något dumt om ens gosedjurssamlande eller sneda tänder. För att hylla denna förvirrade tid i mitt liv har jag därför sammanställt en lista på tre fiktiva karaktärer som jag varit vansinnigt förälskad i:

Tai 

Taichi

I den evigt pågående nostalgi-fighten mellan Pokémon och Digimon så har jag alltid stått upp för den sistnämnda, vilket än i dag orsakar utfrysning när jag sällskapar med gamla Pokémon-fantaster. En stor anledning att jag föredrog Digimon var att jag var onekligen förtjust i Tai, en av huvudpersonerna i de två första säsongerna. Jag vet inte riktigt varför jag gillade honom så mycket, kanske för att dumdristigt mod vad hett i låg- och mellanstadiet? Eller var det håret?

Det måste ha varit håret.

Lex

Lex

Under en lång period så var jag smygförtjust i den post-apokalyptiska, tween-serien The Tribe, även om jag var tvungen att ha en skämskudde väldigt nära till hands varje gång jag tittade. Anledningen var att jag gillad Lex – den ”svåra” killen och seriens mest missförstådda manliga karaktär. Lex var inte bara aggressiv mot allt och alla, utan han visade gång på gång även upp en riktigt unken kvinnosyn (och ett uselt skådespel). Mmmm, bad boys.

Legolas

Legolas

När ”Sagan om ringen”-filmerna började komma ut så var det Legolas som gällde. Orlando Blooms gestaltning av denne fagre karl blev drömmannen personifierad. Legolas-fanatismen hängde till viss del i sig till den dagen i första året på gymnasiet, då en klasskompis visade mig en fanfiction där herrn utforskade sin sexualitet tillsammans med en av Doctor Whos kvinnliga följeslagare. It was all downhill from there, så att säga.

Ni behöver dock inte oroa er för att jag skulle vara någon läskig typ som inte kan skilja på fiktion och verklighet. Så här i vuxen ålder är har jag lämnat drömmarna bakom mig och är bara sunt förälskad i min sambo, ”Mitt i naturen”-Martin och Fredrik Lindström.

Annonser

4 kommentarer

Filed under Individen

4 responses to “Fiktiva förälskelser

  1. Åh. Min första riktiga kändiskärlek var nog James Hetfield. Denna musiker. Kan ingenting om honom för jag är ”inget riktigt fan” enligt vissa, men ack. Han kan fortfarande, trots att han ser mycket äldre ut nuförtiden, få mig att falla tillbaka lite.
    Sen har jag haft kortare affärer, men den mest intensiva och ”äkta” var med James. Outlaw Torn i lurarna på promenad i ett landskap täckt av ett sakta fallande snötäcke. DÅ är jag lycklig.

    • En gammal klasskompis till mig sa en gång ”Jag tycker inte att James Hetfield är snygg, men hans röst är SKITSEXIG! I’d do him in a dark room.” Kan aldrig tänka på något annat när jag hör det namnet, det är fast i mitt huvud!

  2. Gillade också Digimon bättre än Pokémon ^^ Nu är du inte ensam längre!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s