En berättelse från forna dagars julhets

ljus

I år har det faktiskt inte stått någon hektisk julshopping på schemat för min del. En endaste gång behövde jag ge mig ut i affärerna och därför har jag inga nya skräckhistorier om milslånga köer och arga kunder. Däremot var jag med om en något lustig händelse förra året som jag tänkte dela med mig av till er.

Det var den sista klappen som skulle köpas och av händelse drog jag mig mot en Lush-butik i centrala Stockholm. Jag är ingen van Lush-shoppare och därför blev jag milt förvånad när jag såg att halva butiken var fylld av säljare utklädda till fabeldjur. Jag stod nog fortfarande och stirrade när en vingprydd ung tjej glatt skuttade fram till mig och började prata om produktsortimentet.

Det var inte förrän jag hade fått höra monologen ”såhär fantastiskt bra är den här håroljan” som jag själv vågade fråga henne varför hon hade vingar på sig.
– Jahaaa, svarade tjejen. Jag undrade just varför du såg så dryg ut.

Jag kommer ihåg att jag blev väldigt ställd av hennes svar. Först undrade jag om det kunde varit så att jag faktiskt såg dryg ut. Sen blev jag mer sur över att en person som försökte sälja något till mig kallade mig det överhuvudtaget. Var det någon ny typ av härskar-/försäljningsteknik som jag inte hade koll på?

Hur som helst köpte jag faktiskt produkten hon pratade om, fast jag skulle vilja påstå att det hade mer att göra med att jag ville bli klar med julhandlingen än något annat. Men vem vet, det kanske var förolämpningen som gjorde att jag köpte den ändå?

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Individen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s