Inre revolt

Image 2

Det är som att det pågår en liten arabisk vår inom dig, säger psykologen.

Vi pratar om mina framsteg inom terapin. Jag har försökt att göra läxan jag fick i slutet av vårt förra samtal: att jag inte ska rationalisera bort mina känslor utan istället acceptera dem och agera därefter. Jag känner att det finns en ny medvetenhet och psykologen pratar om en påbörjad inre revolution. Diktatorn, d.v.s. mitt rationella tänkande, har äntligen börjat ifrågasättas.

– Förut sökte du bekräftelse för att ditt tankesätt var det enda rätta, du ville veta att du gjorde rätt i att trycka bort känslor som du ansåg var felaktiga. Men nu börjar du alltmer inse att du har rätt att reagera som du gör.

Jag anser att vi äntligen är på väg någonstans, jag och pyskologen, men samtidigt är jag extremt förvirrad. Det känns som att jag är ledsnare oftare nu, att bägaren konstant svämmar över men utan att tömmas helt. Det är minst lika uttröttande som frustrerande och det får mig att känna mig så fantastisk dum. Hur svårt ska det vara ge utrymme åt sina känslor?

Jag vill lämna dig med en tanke: Kan det vara så att du fastnar? När jag ser på dig nu får jag så olika signaler, jag upplever att du både känner någonting och vill få ut det men samtidigt motarbetar du fortfarande dig själv. Kan de vara så att det är först nu som du verkligen får uppleva konsekvenserna av att ständigt trycka bort dina känslor, att det skapas en känslomässig splittring som gör att du inte kommer hela vägen?

Det är underligt hur han kan sätta ord på en reaktion jag själv inte kan förklara eller riktigt förstå.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Ord

2 responses to “Inre revolt

  1. Gud, jag vet inte ens hur jag skulle bete mig om jag skulle agera efter mina känslor hela tiden. Jag är ju helt irrationell i min rädsla för vad folk tycker om mig, hur jag ställer mig till dem och det sociala spelet som jag är fruktansvärt dålig på. Det skulle bara sluta med att jag skulle börja grina eller låsa in mig på toaletten – som jag velat göra tusen ggr på jobbet.

    Med det intelligenta territoriet människan klev in i för alla de där tusentals år sedan, så klev vi också in i en helt orimligt svårförståelig värld. I vilka situationer agerar du efter dina känslor som du inte gjorde förut?

    • Jag upplever att man ändå har ett filter eller en rationell sida av den anledning att man mår bra av att kunna sortera lite. Om jag skulle släppa helt på alla hämningar tror jag att jag skulle gå runt och böla hela tiden. Jag blir jätteglad när jag kan ”bete mig”, dels för att det får mig att känna mig mer normal men också för att det är så extremt fysiskt tröttsamt att gå runt och känna hela tiden. Balansgången är dock rätt klurig där.

      Jag känner att jag agerar mer efter mina känslor just i situationer när jag blir ledsen. Det är svårt att säga konkret när det händer, men vid ett tillfälle nyligen var det för att jag blev rädd och besviken på mig själv. När jag väl kände att det var något fel försökte jag då aktiv få ut känslan och inte bara gå och gömma mig någonstans. Ändå känner jag att jag inte riktigt kommer hela vägen i nuläget. Istället för att uppleva att jag har löst ett problem känns det mest som att jag hetsar upp mig och sedan lägger på ett lock.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s