Den nya familjen

Det var med viss fasa som jag i slutet av augusti tog mitt pick och pack och flyttade in i ett korridorsrum. Min tidigare inställning till gemensamt boende hade varit mycket bestämd: jag trodde inte att jag hade den själsliga styrkan att dela kök och hem med förmodade huliganer. Men två något försenade hyror senare kan jag säga att jag trivs som fisken i vattnet i min korridor. Vi är tolv glada personer, svenskar och utbytesstudenter, som tillsammans bildar en liten, lustig familj. Vi grillar, har fester, gömmer oss för kontrollanterna från Radiotjänst och har det allmänt väldigt trevligt.

Vad är det då för människor som jag bor med? Låt mig måla en bild av ett par av mina nya grannar, självfallet på allra bästa generaliserande vis:

Korridorsföräldern
För många studenter, undertecknad inkluderad, är korridoren det första egna boendet. Detta innebär en enorm frihet men samtidigt ett lika stort ansvar, något som kanske uteblir ibland. Korridorsföräldern är en frisk fläkt i den allmänna anarkin och skiljer sig från mängden genom att laga riktig mat, organisera och frivilligt ansvara för inköp av diskmedel. För riktigt så självständig blir man aldrig att man inte uppskattar att det finns någon där som är lite extra ansvarstagande.

Partyprissen
Varför ska man sitta hemma och dega när det går att festa dygnet runt i världens bästa studentstad? Partyprissen syns inte till före klockan tolv på dagen och är alltid redo att ta sig till en fest eller organisera en på plats. När Partyprissen ska berätta en anekdot kommer frasen ”jag var så full” med 78,4 % säkerhet förekomma.

Spöket
När man delar kök tenderar man att se de flesta av sina grannar i alla fall ett par gånger i veckan. Sen finns det personen som det ständigt ryktas om men som aldrig riktigt syns till. Spökets uppenbarelse är omtvistad och även om ett fåtal troende påstås sig ha sett detta paranormala väsen är beläggen ytterst tveksamma.

Hen som inte bor där … egentligen
Spökets antites. Hen har inget eget rum i korridoren men är ändå alltid där och hänger. Det ryktas om att denna extragranne till och med har egen mat i kylen, vilket i sig inte vore konstigt då Hen intar dygnets måltider i det gemensamma köket.

Personen som inte diskar
När många personer bor tätt inpå varandra händer det att folk blir osams. Men har man gjort sig skyldig till en synd finns alltid botgöring och förlåtelse, ty det går alltid att be om ursäkt om man spelat musik lite väl högt eller lånat utrymme i någon annans frysbox. Det finns dock ett undantag och det gäller jäv… Personen som inte diskarFör denna finns ingen nåd, bara mängder och åter mängder av sura miner och arga lappar.

Annonser

11 kommentarer

Filed under Studentlivet

11 responses to “Den nya familjen

  1. Men du. Det är ju ungefär som hemma hos mig. Förutom den där partyprissen, då. Den äldre generationen har passerat det stadiet och har inte riktigt samma spänst längre och den yngre generationen har inte kommit dit än. På många år, hoppas den äldre generationen.
    (PS – Det är jag som är ”föräldern”. Vem det är som inte diskar ska jag inte gå närmare in på, då blir det bara dålig stämning här hemma.)
    Vem av dem är du? undrar jag förstås nyfiket. Eller är du en alldeles egen kategori? Kanske ”Den som stoppar russin i folks tandkrämstuber så att det ser ut som det kommer ut en död fluga när de ska borsta tänderna”?

  2. Jag blev framröstad som korridorsmamman för att jag några gånger ilsket klev ut genom min dörr och hytte med näven och sa att SPELA BOLL FÅR NI GÖRA UTOMHUS! efter att de spelat BASKET i korridoren. Bandy var en favorit också. Ack, korridorslivet. Det var bra underbart det sista året med härliga grannar.

  3. Det borde vara obligatoriskt att bo på korridor ett tag, man uppskattar ett eget boende så mycket mer efteråt! På min korridor var det en av de arton boende som lade beslag på alla duschslangar. Han behövde dem till sin hembränningsapparat och vägrade sätta tillbaka dem… Ack ljuva korridorsminnen!

  4. Döh, du ligger med i bubblar-listan på bloglovin! Jag låg med där med men sen försvann jag, hah!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s