Tomt

IMG_6739

Jag vill ogärna avfärda september som månad, men fan, den har inte direkt visat sig från sin bästa sida hittills. Valutgången var minst sagt ingen höjdare, men jag tror inte att jag kan säga något om det som de flesta inte redan läst/hört många gånger om vid det här laget. Personligen kommer dock månadens stora tragedi förbli bortgången av min familjekatt Mo.

Det är underligt när ett djur dör. De är självklara familjemedlemmar när de väl lever, men så fort de inte längre finns förväntas de vara fullkomligt utbytbara. Man hinner knappt berätta vad som hänt innan någon frågar om man kanske inte ska skaffa en ny katt. Självfallet är det sagt i allra högsta välmening, men det ändrar inte faktumet att det är en usel tröst. Det är inte heller vänligt att säga något sådant till en familj som upplevde att just deras djur var universums mittpunkt.

För faktum är att just nu känns det konstigt, ledsamt och tomt. Jag både tror mig se och höra henne överallt, fast hon inte längre finns där. Och fastän jag kanske kommer ha flera husdjur, ja, kanske till och med flera katter i mitt liv så förändrar inte det faktumet att jag alltid kommer att sakna just min Mo. Men det är väl som Hagrid konstaterar i Prisoner of Azkaban: Ah, well, people can be stupid abou’ their pets.

8 kommentarer

Filed under Ord

Bibliotekskonceptet

September, terminsstart. Två år in i universitetsutbildningen är man inte längre ny i stan. Man hittar runt till nationerna. Man vet var mikrovågsugnarna finns på institutionen. Man kan slänga sig med diverse antika tänkare och aktuella forskare. Man är livserfaren. Man har koll.

I alla fall fram till den stund då man kliver in i biblioteket och inser att de har möblerat om.

Man reagerar på ett samlat och respektabelt vis.

2011-09-12-darthvadernooo-533x366

Det är inte konstigt att det krävs en masterutbildning för att bli bibliotekarie – det tar nämligen en halv evighet att manövrera sig igenom den labyrint som är ett universitetsbibliotek. Och sen när man väl har lärt sig systemet, då man till slut lärt sig att hitta någotsånär i de olika avdelningarna, ja då ändras allting. Man kan få allvarliga trust issues för mindre.

Naj, skämt åsido så är det kul att vara tillbaka i stan. Nya friska tag o.s.v. Och har jag klarat av att känna mig bortkommen i biblioteket cirka två år kan jag gott fortsätta vara det. Varför ändra på ett vinnande koncept?

 

2 kommentarer

Filed under Studentlivet

Berättelser från förrådet

Jag lever liksom de flesta unga något av ett nomadliv. Det är årstiderna och de osäkra kontrakten som avgör var jag befinner mig: förra våren huserade jag på en madrass i en kursares före detta lägenhet, i höstas var det i korridorsrummet med vägglössen och sen i maj har jag delat lägenhet med en kompis. Sen juni har jag dock flyttat in i föräldrahemmet för den årliga sommar- och jobbsäsongen.

Att ”flytta hem” och ihop med den närmaste genpoolen igen när man vanligtvis lever självständigt är en intressant upplevelse. Eftersom mina föräldrar inte har behållit mitt flickrum som ett tempel i min ära ser det numera lite annorlunda ut än när jag bodde där permanent. Det har nämligen blivit något av ett förråd. Saker och åter saker står staplade på varandra och någonstans står en extrasäng inklämd bland bråten.

Jag kan se en del charm i att bo på detta vis, det ligger nämligen något Harry Potter-artat över det hela då det lite känns som att jag också bor i en skrubb under trappan. Men när man egentligen har sovmorgon och istället blir väckt okristligt tidigt av en det enda syskonet som bara måste använda skrivaren som står någonstans mellan prylarna, ja då kan det vara så att att man saknar till och med den där nedlusade korriorsexistensen.

 

7 kommentarer

Filed under Individen

Det som (kanske) har hänt

Jaha, här ligger bloggen och samlar damm på www. Det har varit tyst i lite mer än en månad och jag förstår att en förklaring kanske är i sin ordning. Här har vi därför tre scenarion om vad som kan ha hänt undertecknad under maj månad:

the_hangover_cast-10488

1) Då jag festade alltför mycket över Valborg har jag varit bakfull och eländig ända sen första maj. Grabbarna i The Hangover kan slänga sig i väggen.
mr-mrs-smith2

 

2) Jag har varit iväg på ett superhemligt spionuppdrag inte helt olikt det i Mr. and Mrs. Smith. Alla hypotetiska framtida livspartners har dock klarat livhanken.

 

meetingonthebus_eternalsunshineofthespotlessmind

3) Jag har lidit av en minnesförlust och ägnat tid åt att återuppta kontakten med allt möjligt löst folk som jag valt att radera från minnet. Lite som i Eternal Sunshine of the Spotless Mind (som jag älskar att påpeka heter Evig solskinn i et plettfritt sinn på norska) så att säga.

 

(Ja, eller så har jag inte gjort så mycket mer än pluggat, flyttat ut ur korridoren (till lägenhet) för att sedan flytta hem inför sommaren igen. Men det har det inte gjorts någon spännande film om vad jag vet).

2 kommentarer

Filed under Individen

Stressfesta

Yule-Ball-harry-potter-and-the-goblet-of-fire-35388739-600-378

Festkänslan 

Den är äntligen dags för årets värsta vecka i Uppsala: Valborgsveckan! För de flesta människor är Valborg endast en dag, men här i Uppsala och (kanske mer specifikt) i studentsammanhang drar man ut på firandet i hela fyra dagar. Spektaklet börjar i dag med Skvalborg, tätt följt av Kvalborg, Valborg och slutligen Finalborg. Och ja, det här är fullt accepterade högtider/termer.

Tanken med detta firande är självfallet att man ska ha kul. Det händer massa saker i stan, även för icke-studenter, och det vallfärdar mängder av människor för att delta i folkfesten. Eftersom man brukar börja prata om Valborg redan i oktober är det dock lätt att få prestationsångest när det väl är dags. För liksom alla tillfällen när man förväntas ha JÄTTEMEGAROLIGT är det lätt att resultatet blir det motsatta. Den där grymma dagen när man skulle hinna med allt och verkligen leva livet blir bara stressig. Som en vän uttryckte det: Det är kul att det äntligen är Valborg, men ändå önskar man mest att det ska vara över.

Det är fortfarande lite oklart exakt vad som kommer hända dessa dagar men några saker är säkra: potatissallad och rostbiff kommer ätas, öl kommer flöda och telefonnätet kommer vara fullkomligt överbelastat.  Och efteråt kommer stan se ut så här:

IMG_6608

Men förhoppningsvis blir det rätt kul ändå.

3 kommentarer

Filed under Studentlivet

Eldfängd säng

TzSUdYMd7ohZKt4Se8KTHEhBHdi

 

Källa: SVT

I ett försök att kringgå faktumet att jag inte har skrivit något här på, eh, ett tag, tänkte jag spinna vidare på temat Melodifestivalen som om inget hänt sen den 9 mars. Jag har nämligen insett att jag relaterar väldigt mycket till låten Bed on Fire som Ralf Gyllenhammar tävlade med förra året. Men lugn bara lugn, jag kommer inte börja citera låttexten och antyda att den beskriver mina känslor (för jag är inte fjorton år). Nej, jag tycker bara att den är inspirerande då jag helst av allt skulle vilja sätta eld på min egen vägglusinvaderade sängjävel.

 

Nu kanske ni skrattar lite obekvämt och utbyter oroliga blickar sinsemellan, för inte kan väl en frisk och vettig människa seriöst påstå något sådant befängt? Ni kanske också tycker att hela den här lusgrejen börjar kännas lite, lite tjatig? Tro mig, jag håller med. Det har nu gått fyra månader sen jag upptäckte vägglöss i mitt studentrum och under denna tid har jag själv genomgått nästan lika många omgångar av hemlöshet, livsleda och saneringar av rummet. Detta mönster skulle nog fortgå i all evighet om det inte vore så att jag nu har fått erbjudandet att flytta ihop med en kompis och därmed har sagt upp mitt korridorsrum.

*Änglakör*

Några problem kvarstår dock innan jag kan andas ut. Ett av dessa problem är självfallet sängen. Trots att den blivit sprejad med diverse kemiska komponenter upplever jag att den utgör en alltför stor risk för att få följa med till nästa hem. I princip det enda som garanterar vägglusdöd är värme över 50°C och eftersom jag inte har någon möjlighet att sanera sängen på detta vis vore det enormt tillfredsställande att sätta eld på skiten. Jag kan till och med se det framför mig och det är sannerligen en vacker syn.

Liksom många drömmar kommer dock inte min brinnande vision att gå i uppfyllelse. Någon var nämligen tvungen att påpeka att det finns sådant som lagar och regler i detta samhälle och att man tydligen inte får sätta eld på möblemang hur som helst. Men vem vet, jag kanske kan ta en bild när jag argsint dumpar sängen på närmaste tipp och vid senare tillfälle photoshoppa in några lågor. Lite roligt måste man trots allt få ha.

 

4 kommentarer

Filed under Studentlivet

På en löpsedel nära dig

I går när det blev klart vem som vunnit melodispektaklet började jag och mina vänner skoja om vilka fyndiga rubriker som kvällspressen skulle tänkas sätta. De ska ju alltid skoja till det med sånt där. Men klantig som en är glömde jag ju att skriva ner min fyndighet här, vilket innebär att mitt siande kanske inte verkar fullt autentiskt.

Hursomhelst tror jag att följande hade blivit en grym rubrik: DRÖMMEN SOM ÄNTLIGEN BLEV SANN(A). Och jag svär att jag inte kollat några nätupplagor än om någon tidning använt just den rubriken/levt under en sociala medier-sten.

8 kommentarer

Filed under Ord