Tag Archives: den vidunderliga naturen

Det inre landskapet

Det är verkligen helt fantastiskt utomhus just nu. Snön som singlar ner från himlen liknar glitter i solen och allting ser så väldigt ombonad ut. Jag har flertalet gånger tänkt tanken på hur fantastiskt det skulle vara att göra ett  försök att dokumentera all skönhet. Men liksom i sagan om Mäster Skräddare så bidde det ingen vante, utan det bidde istället ett ingenting av hela saken.

Inre landskap

Det enda jag därmed har att erbjuda i bildväg är den så när på totala motsatsen till ett vackert, inbjudande vinterlandskap – nämligen en kal och ogästvänlig sommaråker. Samtidigt är det en bra bild eftersom det är så här jag föreställer mig att mitt inre landskap och min fantasi ser ut just nu. Så jag slår två flugor i en smäll, bara sådär.

Jag har mina misstankar att den bristande fantasin kan vara skolrelaterad. Den senaste veckan har jag nämligen tvingats bära runt på ett exemplar av Hänt Bild vilket jag helt enkelt tror orsakat en inre härdsmälta, så väl intellektuellt som kreativt. Men lugn bara lugn, för snart borde jag vara helt friskförklarad från allt idiotiskt skvaller och då blir det nya tag! Fram tills dess tycker jag att man kan ta och titta på årets P3-Guld på SVT play och glädjas åt Soran Ismails och Martina Thuns programledarskap.

 

Annonser

4 kommentarer

Filed under Individen

Aktiv livsstil

Det var storfestande på universitet i går, men som den lätt eremit-artade invid jag är beslöt jag mig att strunta i detta och istället packa mig ur Mörtens lägenheten och åka hem till radhuset. Visst, det tar inte jättelång tid för mig att ta mig från Mörten till skolan, men själva pendlandet är onekligen tärande och gör mig till en ganska otrevlig individ att leva med. Lösning? Jag räddar relationen (och min mentala hälsa) genom att komma hem, klä mig i fyra nyanser av zebrarandigt och spendera kvalitetstid med personer jag delar gener med.

Eftersom det var så exemplariskt höstigt och hääärligt ute gick jag och min ömma fader ut på en promenad i vår lilla, lilla skog. Det var väldigt fridfullt fram till det att jag beslutade mig för att jag prompt skulle ta en bild för att visa just hur mysigt det var:

Resultatet var inte tillfredsställande. Jag svor för mig själv varför jag aldrig investerat i en dyr systemkamera, att använda just för att ta bilder till en blogg ingen läser. Jag tänker att det här minsann inte är någon bild som talar för att jag är en person som lever en aktiv livsstil som unnar sig skogspromenader titt som tätt (vilket jag i och för sig inte är). Jag satte mig i blåbärsriset och gnuggade geniknölarna och så slog det mig…

…att med ett litet klick på mobilskärmen kunde jag fixa vithetsbalansen i mobilkameran och så blev resultatet så här istället! Mycket, mycket bättre tänkte jag och kände mig som en mer fulländad människa än innan, en vacker, lugn uppenbarelse med rosor på kinden och solsken i blick.

Lämna en kommentar

Filed under Ord