Tag Archives: funderingar

Svett och vitterhet

golf

1700-talets yoga

Jag är på ett pass i yoga. Jag känner mig nöjd: äntligen gör jag som man ska göra, d.v.s. jag tränar. Dessutom har jag tränat flera gånger denna vecka, vilket innebär att jag är på god väg att bli en fulländad individ, d.v.s. en person som tränar regelbundet.

Ändå känner jag ett sting av dåligt samvete – för jag vet att det här bara är tillfälligt. Jag kommer inte träna massa gånger varje vecka, för det gör inte sådana som jag. Jag är trots allt ingen aktiv person, som lever för att lyfta vikter och springa på band. Jag är en person som gillar att sitta still och äter mer än gärna godis till frukost när möjligheten ges. Jag är ingen träningsmänniska – så vad sjutton gör jag här?

Men så slår det mig att detta kanske är pudelns kärna – att samtidsmänniskan (eller bara jag) definierar sig så pass mycket utifrån sina handlingar. Oavsett vad man gör påverkar det den man är – så om jag exempelvis undviker att träna definieras jag som en lat person. Detta leder i sin tur till att jag förlorar mitt självförtroende och slutar att träna, för jag kommer aldrig orka bli en person som tränar.

Kanske är lösningen att se på det man gör just som en handling och inte som något som påverkar ens hela identitet? Jag tänker att det vore att jämföra med att gå tillbaka till den sexualfilosofi som fanns på 1700-talet, då en sexuell akt var just en akt och inte något som definierade personens sexualitet. Att istället för att identifierar mig som en lat person är jag en person som ibland ägnar sig åt lata handlingar och ibland åt aktiva, träningshandlingar.

Det får lov att bli min nya träningsfilosofi – som på 1700-talet, fast utan korsett.

6 kommentarer

Filed under Ord, Tänka på att tänka

Diskmaskinsmysteriet

Hör nu på govänner, nu får ni hjälpa mig med något här. Jag har nämligen gjort en märklig upptäckt som jag skulle vilja undersöka lite vidare. Det gäller något så trivialt som disk.

Jag äger ingen diskmaskin. Det är sällan standard i studentlägenheter, särskilt inte i de lite äldre varianterna. Likadant är det för majoriteten av mina vänner som bor på liknande sätt. Av de som däremot har diskmaskin har jag observerat ett mystiskt beteende, nämligen en tendens att skryta om att man äger en diskmaskin MEN utan att faktiskt använda den.

Ty efter varje måltid placeras istället använda tallrikar och liknande på diskbänken oavsett om diskmaskinens är full eller tom; ren eller smutsig. Och där förblir tallrikarna, länge. Minimum för en diskbänks- eller diskohosvisit tycks vara dryga 24 timmar, men det är inte ovanligt att disken får stå i ett par dagar innan den förflyttas in i maskinen.

Detta beteende gör mig, ja, varför inte säga oviss. Nu undrar jag därför om detta är ett nationellt diskbeteende, eller om det endast finns här i Uppland? Jag har själv främst observerat beteendet hos barnlösa män mellan ca 20-35 men detta kan väl omöjligen vara en könsfråga? Och slutligen: vad är det egentligen som händer med smutsigt porslin under de timmar/dygn det står på diskbänken? Något magiskt?

Alla erfarenheter och hypoteser välkomnas!

7 kommentarer

Filed under Ord

Grattis Sverige!

Så här på nationaldagen så skulle jag bara vilja ta en kort stund till att hylla Sverige. Denna fantastiska gamla, fria och fjällhöga nord.

Jag vill hylla Sverige för att det är ett framstående land.

Ett land där unga gladeligen släpps in på arbetsmarknaden.

Ett land där man inte behöver oroa sig över ekonomin om man skulle råka ut för en längre tids sjukdom.

Ett land där män och kvinnor får lika lön för lika arbete.

Jag vill hylla Sverige för att det är ett öppet land.

Ett land där alla kan uttrycka sina åsikter utan risken att bli hotade.

Ett land dit alla är välkomna och har rätten att stanna.

Ett land där alla har exakt samma möjligheter oavsett namn eller ursprung.

Jag vill hylla Sverige för det rättvist land.

Ett land där det alltid finns jobb till de arbetslösa och hem till de bostadslösa.

Ett land där man alltid kan lita på att bli väl omhändertagen i sina äldre dagar.

Ett land där alla är så öppna och toleranta att det inte längre finns några som helst problem med rasism, homofobi eller jämställdhet.

Så stort grattis Sverige! Du är perfekt precis som du är!

2 kommentarer

Filed under Ord

Livsångest

Stephen-Fry-AdolescenceKälla.

I går talade en nära vän om för mig att hon hade ångest över att hon inte hade gjort tillräckligt med sitt liv. Att hon vid 22-års ålder kände att hon redan hade missat en massa chanser till fantastiska och livsförändrande erfarenheter och att hon därmed inte levde till fullo. Jag gjorde ett försök till att svara som Stephen Fry gör i bilden här ovan: att det är väldigt vanligt att känna att ens liv inte är tillräckligt spännande och att man aldrig kommer kunna komma ikapp de som ”gjort allt rätt”. Jag vet i alla fall att det är exakt så jag känner.

Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att jag skulle vara så mycket mer nöjd med livet om jag bara kunde ändra på vissa saker. Det är en känsla av att jag skulle kunna vara betydligt mer tillfreds om jag bara hade haft fler och mer värdefulla relationer, bättre framtidsutsikter eller roligare fredagkvällar. Samtidigt så vet jag att jag vad jag än skulle ändra på så finns det inga garantier på att det faktiskt skulle göra mig lyckligare. Att det i sig inte skulle hindra mig ifrån att jämföra mig med någon annans tillsynes mer fullständiga liv.

Som jag ser det kan man göra två saker i den här situationen. Dels kan man tänka efter om det faktiskt är några konkreta saker som man vill ändra på i livet och göra något av det. Kanske finns det faktiskt något nytt som man vill testa och vissa saker kan mycket väl kännas roliga om man tar fler initiativ. Men framförallt tror jag att man måste inse att det inte finns något universellt som avgör hur pass lyckat ett liv är. Och jag tror inte att man kan känna sig tillfreds med sina egna val förrän man respekterar dem på samma sätt som man idealiserar andras.

 

 

 

4 kommentarer

Filed under Ord

Ljuva sommartider

Den plötsliga värmen gör att det faktiskt nästan känns som att det kommer bli sommar i år också. Det såg ju rätt illa ut där ett tag i februari när det verkade som att vi kunde förvänta oss en vinter à la Westeros, men lyckligtvis slutade det här lyckligt ändå.

Det är kallt, John SnowJag från november-april. Stillbild från GoT.

Det finns bara ett litet, litet problem när det kommer till sommaren och det är det där med anställning. Arbetsmarknaden kan ju onekligen vara festlig och erbjudandena om jobb har inte direkt flödat in. Efter ett par avslag satte jag mig ner och funderade över hur jag skulle kunna vända min lycka och kom fram till att jag nu kan göra något av följande:

  1. Läsa in ett treårigt sjuksköterskeprogram på en och en halv månad.
  2. Söka säljjobb som är 100 % provisionsbaserade.
  3. Börja spatsera upp och ner för Malmskillnadsgatan.

Men som självhjälpsboksförfattare och blondinbellor brukar skandera: ALLT GÅR JU OM MAN BARA ANSTRÄNGER SIG LITE! När det gäller framgång finns inga andra faktorer än din viljestyrka!!

Nej, men skämt åsido, förhoppningsvis ordnar det sig tillslut. Oavsett hur det går behöver ingen oroa sig för mig. En liten fågel har nämligen viskat i mitt öra att jag kommer att få hela 73 kronor i skatteåterbäring, så ekonomiskt har jag redan mitt på det torra.

8 kommentarer

Filed under Individen

Dags för nytt koncept?

Vissa koncept är onekligen mer gångbara i bloggvärlden. Jag har förstått det som att ganska många läser bloggar för inspiration och för eskapism, de vill alltså ha något utöver det vanliga. Något mer glamoröst.

Så för att bli mer populär kanske det är lika bra att svida om? Jag menar jag kan ju faktiskt också skriva om populära ämnen som dessa:

livsstil1Hm, vid närmare eftertanke misstänker jag att jag inte skulle bli världens bästa livsstilsbloggare.

12 kommentarer

Filed under Ytligheter

Att inte vilja ligga

Kvinnors sexualitet har onekligen haft en tråkig historia. Det där att kvinnor kan tänkas vilja ha sex är faktiskt ett ganska nytt påfund och även om det i dag finns en större acceptans för kvinnors sexlust så finns det fortfarande stora problem med exempelvis slutshaming – d.v.s. att hänga ut tjejer som experimenterar med sin sexualitet som slampor.

I försök att vända trenden är det allt fler kvinnor som träder fram och försvarar rätten till att få gilla att ligga. Och det är fantastiskt! Vad som jag däremot av personliga skäl har svårt för är när hyllningen av kvinnlig sexlust blir till kritik mot andra kvinnor som inte ”släpper till”. Ett exempel är det resonemang som användaren Bellwether för på bilden nedanför.
Imgur-sexSkärmdump från imgur.com, mer specifikt från den här sidan. Jag har valt att ta bort de svaren som jag tyckte var irrelevanta, eftersom dessa mest beskrev vad användarna gillade att göra i sängen.

Jag tror att Bellwether menar något positivt med sin kommentar, nämligen att det finns fördelar med sex och att alla borde ha möjlighet att ta del av dessa. Men det är just att ordet ”refuse” används, alltså kvinnor som vägrar att ha sex. Plötsligt är det inte längre en fråga om att det är bra att våga att ta för sig, utan istället är det dåligt med kvinnor som inte är ”tillräckligt” sexuella. Utgångspunkten är att att om man inte vill ha sex så är det för att man väljer att inte ha det, ett val som kritiseras. Det kan omöjligen vara för att man inte vill.

Jag blir själv väldigt stressad av den här typen av uttalanden, för de får mig att ifrågasätta hur pass frekvent jag egentligen har sex. Hur ofta jag vill. Sanningen är att jag säger nej oftare än att jag säger ja. Därmed känner att jag borde vilja ligga mer än vad jag gör. Det i sig ger mig enorma skuldkänslor, för att jag borde vilja så att jag med rätta kan ta del av  fördelarna som Bellwether syftar på. Så att jag inte blir en av de där kvinnorna som vägrar och underförstått gör detta utan att veta sitt eget bästa.

Skuldkänslorna leder till att jag ibland försöker ha sex fastän jag egentligen inte vill. Jag försöker tvinga fram det i ren desperation, för att jag upplever att jag måste. Resultatet blir aldrig bra. Lyckligtvis har jag en partner som ser det som en självklarhet att man kan ångra sig och säga nej. Men det gör tyvärr inte att känslan av att inte vara tillräckligt sexuell, eller att göra fel, försvinner helt.

Jag tycker egentligen att den enda grundförutsättning för att ha sex är att båda parterna vill. Hur pass ofta eller mycket borde vara irrelevant i den här diskussionen. Därför kan jag inte annat än hålla med det som användaren bullsear skriver i kommentaren längst ner, nämligen att det ena inte utesluter det andra. Bara för att man vill uppmuntra kvinnor att ta för sig sexuellt betyder inte det att det är okej att nedvärdera andra som inte vill, eller kanske kan, ha sex i lika stor utsträckning.

Lämna en kommentar

Filed under Ord