Tag Archives: näradödenupplevelser

Det som inte dödar ger bestående men

Jag tycker att jag har blivit rätt härdad vad det gäller upptäckandet och elimineringen av vägglöss. Ser jag ett exemplar gör jag dess lidande kort och fortsätter sedan med mitt.

Men alltså … när man försöker fånga in en taksittande lus i en plastburk och sen lyckas tappa ut lusen. Ner. På. Sig. Själv. Där går gränsen för min lusehärdning.

*skrattar maniskt*

*söker ny bostad*

 

Annonser

13 kommentarer

Filed under Individen

Gissa symtomen

Hej allihopa! Här kommer en kul fråga: Vad har Rudolf med röda mulen, milkshake, en svartråtta och Walter White gemensamt?BildSvar: De representerar alla mig så här i förkylningstider! Låt oss riktigt frossa i dessa härliga liknelser.

Rudolf med röda mulen: När man måste snyta sig med en sisådär fem minuters mellanrum är det inte utan estetiska konsekvenser. Resultatet av den ljuva friktion som uppstår mellan näsvinge och snyttillhygge brukar på mig variera i alla de ljuvaste nyanser av rött. Rudolf transformeras dock under nattetid till Maja Gräddnos då jag med idomin runt hela näsan förgäves försöker reparerar dagens värsta skador.

Milkshake: Kan du höra det sörplande ljudet när någon försöker få upp det sista goda av sin söta mjölkdryck? Kan du tänka dig att denna shake har stått framme och jäst till sig lite göttigt i solen? Där har du ljudet av mig när jag försöker andas genom näsan. Mums!

Svartråtta: Digerdöden hit och digerdöden dit, en rejäl förkylning är den verkliga pesten. Nog för att det är underhållande att se på hur människor skingras av min febriga och snörvliga uppsyn, men det roliga är kort när man är en impopulär smittbärare.

Walter White: Jag kanske inte har åldern, rätt kön eller skådespelartalangen, men jag kan lova att om castingmänniskorna för Breaking Bad hade fått höra min förkylningshosta så hade rollen cancerdrabbade som Walter White varit min på stört. Ain’t no fejkcancerhosta like a good förkylningshosta.

Ah, hösten. Härligt att ha dig tillbaka.

13 kommentarer

Filed under Ord

Teaterdivan

Biebz

I mitten av november arbetade jag och min bror Napoleon på invigningen av ett nytt kulturhus och bibliotek. Jag stod mest i köket och såg därför inte så fasligt mycket av själva programmet, men enligt Napoleon, som var allmän springpojke, var det väldigt lyckat. Alla artister som var där och gigade var både glada och lätta att ha att göra med. Ja, alla utom Teaterdivan, förstås.

Teaterdivan är en kvinna i sina bästa år. En gång gjorde hon kanske film, men ingen kan längre säga vad hon medverkade i. Hennes allra största passion är att stå på scen, då hon helst av allt häcklar jämnåriga nästan-pensionärer för deras klimakteriebesvär och opassande beroende av leopardmönstrade kläder. Teaterdivan anser sig vara lite bättre än alla andra och har ett enormt behov att bevisa detta.

”Jag gör egentligen inte sådana här gratisarrangemang. Publiken måste veta att man har ett värde” säger Teaterdivan till Napoleon. Han nickar och går därifrån. Och visst säger han, när vi tar en gemensam paus, visst ska man kunna tjäna pengar inom kultursektorn, men hon fick ju faktiskt betalt. Det var bara det att det var kommunen som betalade, så att publiken fick gå helt gratis.

Teaterdivan tror sig äga världen. ”Jag är bra på allting” säger hon samtidigt som hon beskådar sin decimeterhöga tupering. ”Det finns ingenting jag inte vet”.

Men Teaterdivan har faktiskt fel. Hon vet inte allt.
Självdistans tycks hon i alla fall inte vara bekant med.

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Ord

Förtydligande

Om någon möjligtvis skulle titta in i lägenheten just nu så skulle de se 1) Mörten sitta och se viktig ut i en fåtölj och 2) mig liggandes i en Jesus-på-korset-artad position med huvudet ner i mattan. Ni behöver dock inte oroa er över detta, jag har varken fått religiöst psykbryt eller börjat involvera mig i underliga dominanslekar. Det var bara så att jag snurrade väldigt, väldigt fort i fåtöljen och att jag blev så akut illamående att jag var tvungen att känna att världen var stilla för en liten, liten stund.

För det är sådana saker man gör när man är vuxen. I alla fall så vitt jag vet.

4 kommentarer

Filed under Individen

Ljuva måndag

image

I dag är jag tjejen som sitter och gnäller högt i mobilen och stör alla andra i vagnen.
I dag är jag tjejen som har behövt besöka SJ:s resebutik inte en, inte två, utan tre gånger.
I dag är jag tjejen som därför är över en timme försenad.
I dag är jag tjejen som försöker att komma ihåg hur det var att arbeta inom kundtjänst och inte ryta åt någon i onödan.
I dag är jag tjejen som tycker att regniga måndagar i oktober är definitionen av överjävlighet.

Lämna en kommentar

Filed under Ord

Överdriven perspiration + genialisk auto-tune

 

På en skala mellan 1-10, där 1 är ”lite snuvig” och 10 är ”så gott som begraven” skulle jag vilja ge gårdagens sjukdag en stark 8,76. I allmänna ordalag skulle jag också kunna kalla det en nära döden-upplevelse, men eftersom jag inte vill låta som en fullständig drama queen så kan vi skippa det. För det var inte alls som om jag hade allvarliga andningssvårigheter eller såg mitt liv passera revy framför mina ögon. Nä du serru.

I dag försöker jag därför att vara tacksam för de små sakerna i livet. Som att jag både har orkat ställa mig upp utan assistans OCH kunnat titta på min datorskärm utan att behöva ta huvudvärkstabletter först. Detta firar jag med att snyta mig en extra gång och lyssna på min nya favoritlåt:

Lämna en kommentar

Filed under Individen