Tag Archives: populärkultur

På en löpsedel nära dig

I går när det blev klart vem som vunnit melodispektaklet började jag och mina vänner skoja om vilka fyndiga rubriker som kvällspressen skulle tänkas sätta. De ska ju alltid skoja till det med sånt där. Men klantig som en är glömde jag ju att skriva ner min fyndighet här, vilket innebär att mitt siande kanske inte verkar fullt autentiskt.

Hursomhelst tror jag att följande hade blivit en grym rubrik: DRÖMMEN SOM ÄNTLIGEN BLEV SANN(A). Och jag svär att jag inte kollat några nätupplagor än om någon tidning använt just den rubriken/levt under en sociala medier-sten.

Annonser

8 kommentarer

Filed under Ord

Hänger inte med

Splashy Fish

Jag hade knappt hört talas om spelfenomenet Flappy Bird förrän skaparen hade dragit tillbaka sin skapelse från App Store med motivationen att det ”förstörde folks liv”. Vafaaaan, jag fick ju inte ens möjligheten att bli beroende! tänkte jag och kände mig förfördelad. Hur ska man hinna hålla sig à jour i app-världen om saker försvinner innan man ens har hunnit ladda ner skiten?

Livets riktigt VIKTIGA frågor, det där.

Så nu sitter jag istället här och spelar vad jag antar är en direkt kopia, nämligen Splashy Fish. Eller spelar och spelar, det känns mest som att jag förlorar, vilket jag antar är exakt vad originalets skapare syftade på när han menade att det var ett förödande spel. Men det är lugnt för min del, jag har all tid i världen att bli frustrerad över ett mobilspel. Det är inte som att jag egentligen ska skriva en hemtenta nu eller så.

Åh fan.

 

 

 

 

 

8 kommentarer

Filed under Ytligheter

FF (Fjortonde februari)

No strong feelings

Alla hjärtans dag är dagen då vi firar det oändliga tjafs som årligen uppstår kring huruvida man överhuvudtaget borde fira alla hjärtans dag. Personligen känner jag väl mest som de gör på the Neural Planet i Futurama: varken bu eller bä. En gör som en vill och låter i bästa fall även andra göra som de vill. Och på så vis uppstår harmoni i systemet.

IMG_1197

Med det sagt måste jag kanske erkänna att jag inte riktigt utstrålar 100% neutralitet just i dag. Det kan nämligen ha varit så att jag råkade införskaffa ett nagellack med glitterhjärtan i tidigare i veckan, som jag bara var tvungen att göra något av. Ja, jag föll så gott som handlöst med bankkortet ner i kortläsaren på Gina Tricot och så vips blev jag ett lack rikare! En obestämd stund och många svordomar senare såg det ut ungefär så här. Med detta tjusiga bling önskar jag er alla en glad (eller inte, bestäm du) alla hjärtans dag!

8 kommentarer

Filed under Ytligheter

Tjugo minuter är en evighet

”Tjugo minuter är en evighet”. Detta uttryck myntade en nära vän till mig när vi var yngre. När ett ”strax” från ett par upptagna föräldrar drog ut i all oändlighet så visste vi båda instinktivt exakt hur lång tid vi hade väntat. Tjugo minuter är nämligen en evighet för två otåliga barn.

Ett par år senare tycker jag att tjugo minuter är den perfekta tiden. Kanske inte för allt, men det är i alla fall den ultimata längden för en tv-serie. På samma sätt som jag som barn inte hade tålamodet för att vänta i tjugo minuter, klarar jag nu inte av att titta på något som är längre än så. Jag kan självfallet också uppskatta kritikerrosade serier som Breaking Bad och Orange is the New Black, men jag kommer aldrig för mig att titta på dem eftersom jag tycker att de är för långa.

arrested-development

Bild.

Nej, tacka vet jag mina dryga tjugominutersserier. I år har jag haft en sån förbaskad tur att jag hittat till två som är riktigt bra. Den första är kultserien Arrested Development, som handlar om den hysteriska familjen Bluths öden och äventyr. Till en början förstod jag inte alls hypen men efter att ha gett den lite tid blev jag helt såld och detta resulterade i att jag direkt såg om alla avsnitten. Har även en väldigt icke-hemlig crush på den misslyckade magikern och ärkeäcklet Gob. Åh Gob …

FV3b8DO

Sauce.

Den andra serien är den animerade Avatar: The Last Airbender. Serien är ursprungligen avsett för barn, men konventioner är helt klart till för att brytas. Avatar är spännande, utvecklande och dessutom extremt rolig. Se den!

Problemet som jag har här och nu är att alla goda ting är tre och att ett blogginlägg känns därmed ganska inkomplett med bara två serietips. Därför undrar jag om jag möjligtvis har en läsare eller två som skulle kunna komplettera min lista med en grym tjugominutersserie? Kom igen du där som aldrig kommenterat förut (och alla favoriterna förstås!): vilken goding ska man absolut inte missa?

16 kommentarer

Filed under Ord

Lite gammal får man allt ändå känna sig när ens ”relevanta” populärkulturella referens har 10 år på nacken

Jag tror att jag för tillfället genomgår någon form av tyst identitetskris. De senaste dagarna har jag nämligen varit okaraktäristiskt produktiv och skötsam. Jag har inte bara skrivit listor på vad jag ska göra, utan jag har även kunnat bocka av saker jag har genomfört. Jag har tränat flertalet gånger. Jag har ätit … broccoli? Städat?!

Alla dessa plötsliga förändringar rimmar hursomhelst väldigt illa med min sedvanliga livsfilosofi. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte känner mig lite vilsen i min person. Men jag tror att jag vet vad det beror på, nämligen mitt oundvikliga åldrande [textförfattarens födelsedag, reds. anm]. Det är trots allt vedertaget i vårt samhälle att ett extra år på nacken är ytterligare ett steg mot att bli en något mer ansvarsfull och fungerande individ.

Jag har ingenting emot att min hypotes kanske inte stämmer, för det skulle bara innebära att jag inom kort kommer återgå till mitt vanliga, älskvärda, improduktiva jag. Trots mina besserwissertendenser har jag nämligen hellre fel än spenderar mina resterande år som Johnny the Tackling Alzheimer’s Patient.

NDY3I48215

4 kommentarer

Filed under Individen

Har nästan fattat grejen

Det är få serier som är så omåttligt hypade som brittiska Doctor Who. Det är i alla fall den uppfattningen jag har fått när jag surfat runt på nätet. Den senaste tiden har jag stött på mängder av referenser till denna långkörare och nyfiken som jag är så kunde jag till slut inte längre stå emot. Jag var helt enkelt tvungen att börja titta, se what the fuss was about så att säga.

tumblr_md1sa9waDp1qjwxkgo1_500

Doctor Eccleston

Jag började helt enkelt med att ta mig en titt på ”säsong 1”, eller i alla fall den första säsongen under 2000-talets uppsättning. I ärlighetens namn var jag inte särskilt förtjust vad jag först fick se. Jag gillade Christopher Eccleston som den nionde doktorn Doktorn och Billie Piper som hans kompanjon, men till en början kändes det lite för fånigt. Ändå var det någonting som gjorde att jag hängde kvar och fortsatte till säsong 2 när David Tennant axlar doktorsrollen.

tumblr_static_tinyten

Doctor Tennant

Vilken skillnad! Inte bara är Tennant en supercharmig tionde Doktor, utan samtidigt så sker ett enormt lyft i hela serien. Specialeffekterna, manus, ja, allt fungerar lite bättre än i den första säsongen (enligt min mening). Jag skulle visserligen inte gå så långt som att kalla mig en whovian (hängivet Doctor Who-fan) men det är svårt att inte gilla Tennant när han i sitt första, riktiga avsnitt drar en parallell till storfavoriten Liftarens guide till galaxen. Kontenta: Doctor Who rekommenderas varmt till alla intresserade!

Det enda som egentligen oroar mig lite är om den här upptäckten skulle kunna bli en ingång till tyngre science fiction. Jag har ju en hel radda Star Trek, Månbas Alpha och Twilight Zone som det skulle ta en halv evighet att se igenom. Ah, denna seriestress!

2 kommentarer

Filed under Ord

Veckans visdomsord

I flera kvällar nu har jag legat och funderat över varför jag haft så svårt att somna. Inte visste jag att jag att svaret fanns mitt framför näsan på mig i form av ett avsnitt West Wing.

West Wing SleepFrån säsong tre. Meme-fiering av undertecknad.

4 kommentarer

Filed under Ord