Tag Archives: tv

På en löpsedel nära dig

I går när det blev klart vem som vunnit melodispektaklet började jag och mina vänner skoja om vilka fyndiga rubriker som kvällspressen skulle tänkas sätta. De ska ju alltid skoja till det med sånt där. Men klantig som en är glömde jag ju att skriva ner min fyndighet här, vilket innebär att mitt siande kanske inte verkar fullt autentiskt.

Hursomhelst tror jag att följande hade blivit en grym rubrik: DRÖMMEN SOM ÄNTLIGEN BLEV SANN(A). Och jag svär att jag inte kollat några nätupplagor än om någon tidning använt just den rubriken/levt under en sociala medier-sten.

Annonser

8 kommentarer

Filed under Ord

Tjugo minuter är en evighet

”Tjugo minuter är en evighet”. Detta uttryck myntade en nära vän till mig när vi var yngre. När ett ”strax” från ett par upptagna föräldrar drog ut i all oändlighet så visste vi båda instinktivt exakt hur lång tid vi hade väntat. Tjugo minuter är nämligen en evighet för två otåliga barn.

Ett par år senare tycker jag att tjugo minuter är den perfekta tiden. Kanske inte för allt, men det är i alla fall den ultimata längden för en tv-serie. På samma sätt som jag som barn inte hade tålamodet för att vänta i tjugo minuter, klarar jag nu inte av att titta på något som är längre än så. Jag kan självfallet också uppskatta kritikerrosade serier som Breaking Bad och Orange is the New Black, men jag kommer aldrig för mig att titta på dem eftersom jag tycker att de är för långa.

arrested-development

Bild.

Nej, tacka vet jag mina dryga tjugominutersserier. I år har jag haft en sån förbaskad tur att jag hittat till två som är riktigt bra. Den första är kultserien Arrested Development, som handlar om den hysteriska familjen Bluths öden och äventyr. Till en början förstod jag inte alls hypen men efter att ha gett den lite tid blev jag helt såld och detta resulterade i att jag direkt såg om alla avsnitten. Har även en väldigt icke-hemlig crush på den misslyckade magikern och ärkeäcklet Gob. Åh Gob …

FV3b8DO

Sauce.

Den andra serien är den animerade Avatar: The Last Airbender. Serien är ursprungligen avsett för barn, men konventioner är helt klart till för att brytas. Avatar är spännande, utvecklande och dessutom extremt rolig. Se den!

Problemet som jag har här och nu är att alla goda ting är tre och att ett blogginlägg känns därmed ganska inkomplett med bara två serietips. Därför undrar jag om jag möjligtvis har en läsare eller två som skulle kunna komplettera min lista med en grym tjugominutersserie? Kom igen du där som aldrig kommenterat förut (och alla favoriterna förstås!): vilken goding ska man absolut inte missa?

16 kommentarer

Filed under Ord

Har nästan fattat grejen

Det är få serier som är så omåttligt hypade som brittiska Doctor Who. Det är i alla fall den uppfattningen jag har fått när jag surfat runt på nätet. Den senaste tiden har jag stött på mängder av referenser till denna långkörare och nyfiken som jag är så kunde jag till slut inte längre stå emot. Jag var helt enkelt tvungen att börja titta, se what the fuss was about så att säga.

tumblr_md1sa9waDp1qjwxkgo1_500

Doctor Eccleston

Jag började helt enkelt med att ta mig en titt på ”säsong 1”, eller i alla fall den första säsongen under 2000-talets uppsättning. I ärlighetens namn var jag inte särskilt förtjust vad jag först fick se. Jag gillade Christopher Eccleston som den nionde doktorn Doktorn och Billie Piper som hans kompanjon, men till en början kändes det lite för fånigt. Ändå var det någonting som gjorde att jag hängde kvar och fortsatte till säsong 2 när David Tennant axlar doktorsrollen.

tumblr_static_tinyten

Doctor Tennant

Vilken skillnad! Inte bara är Tennant en supercharmig tionde Doktor, utan samtidigt så sker ett enormt lyft i hela serien. Specialeffekterna, manus, ja, allt fungerar lite bättre än i den första säsongen (enligt min mening). Jag skulle visserligen inte gå så långt som att kalla mig en whovian (hängivet Doctor Who-fan) men det är svårt att inte gilla Tennant när han i sitt första, riktiga avsnitt drar en parallell till storfavoriten Liftarens guide till galaxen. Kontenta: Doctor Who rekommenderas varmt till alla intresserade!

Det enda som egentligen oroar mig lite är om den här upptäckten skulle kunna bli en ingång till tyngre science fiction. Jag har ju en hel radda Star Trek, Månbas Alpha och Twilight Zone som det skulle ta en halv evighet att se igenom. Ah, denna seriestress!

2 kommentarer

Filed under Ord

Veckans visdomsord

I flera kvällar nu har jag legat och funderat över varför jag haft så svårt att somna. Inte visste jag att jag att svaret fanns mitt framför näsan på mig i form av ett avsnitt West Wing.

West Wing SleepFrån säsong tre. Meme-fiering av undertecknad.

4 kommentarer

Filed under Ord

Jag har aldrig varit så tacksam för avstängningsknappen

tumblr_me0on5csKS1r8infpo1_500Min reaktion när jag fick reda på att TV3 kommer börja sända ett program där svenska b-kändisar lär sig simhopp.

4 kommentarer

Filed under Ord

Bevis på att jag har en synnerligen begåvad katt

strumaHon vet exakt när någonting är pinsamt på tv och hur man bäst hanterar situationen.

*Host* melodifestivalen *host*.

 

Ok, det var mest låten Gosa som var pinsam. Gina och Danny gjorde ett bra jobb.
Mvh,
Hon som inte längre ilsket bojkottar Sveriges största folkfest.

 

3 kommentarer

Filed under Ord

Fiktiva förälskelser

När jag gick i grundskolan så var jag i långa perioder förälskad i helt fiktiva personer. Det kan tyckas vara lite obehagligt, men det hade onekligen sina fördelar: exempelvis skulle aldrig en påhittad karaktär i en tv-serie säga något dumt om ens gosedjurssamlande eller sneda tänder. För att hylla denna förvirrade tid i mitt liv har jag därför sammanställt en lista på tre fiktiva karaktärer som jag varit vansinnigt förälskad i:

Tai 

Taichi

I den evigt pågående nostalgi-fighten mellan Pokémon och Digimon så har jag alltid stått upp för den sistnämnda, vilket än i dag orsakar utfrysning när jag sällskapar med gamla Pokémon-fantaster. En stor anledning att jag föredrog Digimon var att jag var onekligen förtjust i Tai, en av huvudpersonerna i de två första säsongerna. Jag vet inte riktigt varför jag gillade honom så mycket, kanske för att dumdristigt mod vad hett i låg- och mellanstadiet? Eller var det håret?

Det måste ha varit håret.

Lex

Lex

Under en lång period så var jag smygförtjust i den post-apokalyptiska, tween-serien The Tribe, även om jag var tvungen att ha en skämskudde väldigt nära till hands varje gång jag tittade. Anledningen var att jag gillad Lex – den ”svåra” killen och seriens mest missförstådda manliga karaktär. Lex var inte bara aggressiv mot allt och alla, utan han visade gång på gång även upp en riktigt unken kvinnosyn (och ett uselt skådespel). Mmmm, bad boys.

Legolas

Legolas

När ”Sagan om ringen”-filmerna började komma ut så var det Legolas som gällde. Orlando Blooms gestaltning av denne fagre karl blev drömmannen personifierad. Legolas-fanatismen hängde till viss del i sig till den dagen i första året på gymnasiet, då en klasskompis visade mig en fanfiction där herrn utforskade sin sexualitet tillsammans med en av Doctor Whos kvinnliga följeslagare. It was all downhill from there, så att säga.

Ni behöver dock inte oroa er för att jag skulle vara någon läskig typ som inte kan skilja på fiktion och verklighet. Så här i vuxen ålder är har jag lämnat drömmarna bakom mig och är bara sunt förälskad i min sambo, ”Mitt i naturen”-Martin och Fredrik Lindström.

4 kommentarer

Filed under Individen